fredag 23 augusti 2013

Spara eller slänga, det är den eviga frågan...

Jag har förfärligt svårt att slänga saker. Ord som rensa ut, gallra bort, göra mig av med, har för mig mest en negativ klang. Tänk om jag ångrar mig? Tänk om jag behöver just den där grejen... Gamla mobiler - de lär man ju kunna skicka in nånstans? Gamla klockor - alltid går väl något att återanvända, om inte annat så spännet, till ett nytt, hemmagjort armband. Gamla glasögon - lite kul att minnas gångna utseenden (i dubbel bemärkelse - fatta ni eller är det för långsökt?). Och vem vet, om mina nuvarande går sönder så... Somliga mojänger vet jag inte ens vad de är för något - säkrast att spara om det visar sig vara en väsentlig pryl någon dag framöver.

Vårt hus har en s.k. varmgrund, alltså isolerad och med luftkommunikation med övriga huset. Bara någon meter i takhöjd så det kan med rätta kallas krypgrund. Hit ner släpar vi allt som inte ryms häruppe. Barnen kommer få ett himla sjå med att i framtiden gå igenom alla barndomsminnen som vi sparat åt dem: gamla leksaker, barnböcker, massor från dagis- och skoltid, t.o.m. gamla skolväskor... Ja, jag skäms.... Här nere finns vidare kartonger med gamla tidskrifter, böcker, veterinärkvitton, veterinära instrument från typ forntiden, mindre möbler... till och med golvmattbitar, tapetrullar och virke från husets byggtid. Allt finns här!

Numera kan mycket sparas digitalt, och det är ju toppen - då tar det ju ingen verklig plats! Kanske man i framtiden nöjer sig med att spara foton på allt det gamla?

Hur är det då med det vi skriver? Handen på hjärtat - är det bara jag som tvekar inför att slänga gamla filer? Mitt manus Porten tog ju något år att skriva, följt av flera redigeringar. När jag nu kollar så hittar jag 14 filer plus en mapp med namnet "gamla filer" som innehåller ytterligare 12... Aldrig någonsin kommer jag gå tillbaka och läsa de äldsta versionerna! Eller??? Det är sååå mycket lättare att bara döpa om och låta de gamla ligga kvar - "för säkerhets skull" - än att rensa och radera. Då menar jag rent psykologiskt, knappmässigt är det ju en baggis. Min Delete-knapp ser väldigt ny och osliten ut, haha. (Det är förstås ren lögn för under skrivandets gång utnyttjar jag den mycket, men låter lite kul).

Igår fick jag dock lite råg i ryggen eller vatten på min kvarn eller ... what ever. Jag följer bland andra bloggar även Författartipsbloggen. Där läste jag följande under ett inlägg med skrivtips av Jeanette Niemi:
Det är inte heller omöjligt att du kommer ha nytta av det du skriver i ett senare skede. Så kasta inget! Spara hellre undan i ett eget avsnitt eller nytt dokument...
 Jepp! Håller med! Släng inget, spara allt. Du vet aldrig när det kan komma till användning, om inte av dig själv så av de (stackars) kommande generationerna...

Avundsvärd förmåga att koppla av. Hundar behöver ingen kudde...

4 kommentarer:

  1. Det värsta är när man plötsligt inte hittar igen det man söker utan hamnar i en massa "liknande" filer. Recept, receptet, mina recept, recept lchf, specialrecept...o.s.v. VAR var det jag petade in receptet på ungsbakade köttbullar?...typ. Då känner jag att ett par dagars idogt rensande inte skulle skada. För även jag har sparat massor!
    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Suck ja. Känner så väl igen det, kanske mest vad gäller min arbetsdator. Ibland kan jag lägga ner timmar (känns det som) att leta efter något tills jag till slut upptäcker att det ö h t inte finns i datorn utan är nåt jag bara har utskrivet... Fått via fax eller snigelpost. Och tvärtom. När kommer den virtuella sekreteraren som håller koll på ALLT?

      Radera
  2. Jag sparar inte i en massa olika dokument på datorn, men däremot har jag många mer eller mindre påbörjade anteckninsblock som jag sparar i en låda. En del av de idéer och påbörjde berättelser jag har i dem kanske återupptas nån dag....

    Sv: tack :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sånt där som dina efterlevande sen kan sälja för multum när du blivit känd över hela världen :)

      Radera