måndag 26 augusti 2013

Mitt fiskjobb

Idag tänkte jag berätta lite om mina arbetsuppgifter åt Fiskhälsan. Vet ni om att det finns flera hundra fiskodlingar av alla de slag i Sverige? Ändå ligger vi långt efter våra grannländer, där de norska laxkasseodlingarna i Norges djupa fjordar väl är de mest kända. men Danmark och Finland har även de en betydligt högre produktion än Sverige.

När jag år 2010 tackade ja till min chef när han frågade efter intresse för att bli fiskhälsoveterinär, hade jag ingen aning om att det fanns flera fiskodlingar inom några mils omkrets från Växjö. Det jag kunde om fisk begränsade sig till att vårt akvariums invånare behövde matas och bytas vatten hos regelbundet, samt att fiskfiléer går att köpa färdigstyckade och rensade i matbutikernas frysdiskar.

Själva fiskandet visste jag inte heller något om. Ja det är klart, lite hade jag ju sett om havsfiskets brutala metoder, men en fisk är en fisk, kallblodig och "omysig". Meta testade jag som barn - brorsan och jag bröt oss varsin käpp, böjde till en krok av ståltråd, band ihop krok och spö med vanligt hushållssnöre och traskade glada i hågen ner till närmsta strand. Minns inte hur länge vi hade tålamod att vänta, men någon fisk fick vi ju naturligtvis, och tack och lov, inte på krokarna.

Men nu har jag gradvis blivit alltmer insatt i svensk fiskodlings problem och förutsättningar. När Fiskhälsans chef - den aldrig sviktande kunskapskällan för oss tiotalet fiskhälsoveterinärer - plötsligt och oväntat avled i början av förra sommaren, blev det till största delen jag som fick ta över den veterinära biten. Detta inte för att jag var bäst lämpad, utan för att jag hade mest tid. (Jobbar bara halvtid numera på grund av artros i axlar och handled).

Under året som gått sedan dess har jag till min egen förvåning blivit någon sorts spindel mitt i nätverket av fiskhälsoveterinärer, den som är lättast att nå och därför den som många odlare vänder sig till när de har problem,. Även Jordbruksverket vill ha mig med när de nu filar på nya upplägg för den så kallade offentliga kontrollen av fiskdodlingsnäringen. För en sådan finns. De odlare som säljer mest levande fisk får upp till tre årliga besök inklusive provtagningar avseende flera fisksjukdomar. Livsmedelsverkets prover sköts däremot av framför allt Länsstyrelsernas personal.

Länsstyrelserna ja. Även de sysslar en hel del med fisk. Förutom tillståndsdelen avseende odlad fisk, så följer de på många håll upp bestånden med vild fisk, i sjöar och vattendrag. Bland annat genom så kallat elfiske. Detta går till så att en svag elektrisk ström lockar till sig fisk i den omedelbara närheten, den fångas i håv för att sedan bedövas (sövas i vatten med bedövningsmedel), artbestämmas, mätas och vägas. För detta krävs en djurskyddsansvarig veterinär, lämpligen en av oss fiskhälsoveterinärer. Till exempel då jag, för bland annat Jönköpings län. Var ute i förra veckan på studiebesök, se nedan.

Elfiske i Länsstyrelsens regi.

1 kommentar:

  1. Så lite man vet egentligen! Jag hade väl ungefär samma kunskaper som du om fisk i frysdisk. Inget om akvariefiskar =) Intressant!
    Fin bild!
    Anna

    SvaraRadera