tisdag 27 augusti 2013

Korrekturläsning - som att gå baklänges

Helt felaktigt trodde jag att när jag väl hade provboken i min hand, så var det bara ett sista litet halvsteg kvar till tryckning. Bara att kasta ett öga på omslaget, bläddra lite bland sidorna, le belåtet och godkänna det hela. Ge klartecken till Vulkan att sätta igång. För jag hade ju redan redigerat och rättat och raderat och korrekturläst flera gånger om. Eller?

Ack, så jag misstog mig! Det är en helt annan sak att läsa texten på en boksida än i datorn. Jag hittar fel som jag inte kan fatta hur jag missade i wordfilen. Det är inte bara en välsignelse att det är så lätt att ändra i datortext, ibland blir det alltför bra. I någon veva till exempel, ändrade jag all text på en gång, utan att tänka på att all kursivering försvann! Alla tankar vill jag ha med kursiv text och det går ju inte att ändra tillbaka allt på en gång. Märker nu att jag missat det på flera ställen.

När man ändrar ordföljden i en mening, kanske byter plats på bisatser eller på annat sätt ändrar formuleringen, så kan man glömma kvar enstaka ord som skulle ha raderats. Blir inte alls proffsigt. Typ "snabbt bestämde han sig snabbt för att göra ett gott intryck." Eller "känt varandra i tre bortåt månader." Hur in i norden kan jag ha missat det?

Ibland vill man (jag) avsluta en mening eller en replik lite dröjande, tveksamt eller för att någon blir avbruten. Sätter då ut tre punkter. Det kan göras på två sätt, antingen med ett mellanslag först: "kanske jag skulle vända om ...". Eller direkt efter: "Akta dej för tra..." Har läst att det senare är när man bryter mitt i ett ord. Tyvärr har jag inte lyckats vara konsekvent eftersom jag lärde mig denna "regel" under redigeringsjobbet. Märker nu att säkert vart tredje ställe är utan mellanslag före punkterna. En otroligt liten och löjlig detalj kan man tycka, men när man vet om det så sticker det i ögonen ...

Kommatering kan man diskutera länge! Jag har under skrivandets gång blivit snålare med dessa skiljetecken. I mitt femte manus är de klart färre än i Porten. När jag nu ändå korrekturläser försvinner en hel del kommatecken, även ett och annat utropstecken till min dotters stora tillfredsställelse!

Avstavning tycker jag mig vara rätt säker på. Det är ju ett nödvändigt ont när man har raka högermarginaler som på boksidor. Kan inte tåla att Word gör missar ibland. Inn-anför och lekt-ioner är två exempel jag fått korrigera.

Ibland ser jag radbyten som borde gjorts eller borde undvikits. Som vid repliker. Om talaren säger något som någon annan reagerar på, så bör man byta rad. Typ:
"Du glömmer att det är mitt fel att det hände", sa hon. "Dessutom har vi rett ut det där." Han vände sig tvärt emot henne ....
Här ska förstås vara ett radbyte efter repliken, före Han.

Upprepningar är jag (nog) överdrivet känslig för. Då menar jag inte småorden förstås, utan de lite större och mer iögonfallande. Jag vill inte läsa ord som: tveksamt, innehöll och långsamt i två på varandra följande meningar i min egen text. Finns så många synonymer. Lätt att byta ut det ena, så det gör jag förstås.

Vad mer? Vissa ord är mindre lyckade - hittade till exempel ordet "gråstensstenmurar". Där skar jag snabbt bort gråstenen. Huvaligen ...

Så nu sitter jag här med provboken uppslagen i knät och texten parallellt i datorn så jag kan ändra allteftersom. Inser att jag inte bör delegera detta åt min stackars dotter som ädelmodigt erbjudit sig att ta halva boken. Jag får stappla på baklänges så gott jag kan. Liknelsen där ska spegla hur mycket långsammare det går att korrekturläsa jämfört med att bara läsa en färdig text. Har i alla fall hunnit igenom drygt 100 av de 660 sidorna! Ett argument för att inte skriva så tjocka böcker ...

5 kommentarer:

  1. Det är så lätt att missa sånt där utan att man ens är medveten om det. Så det är ju bra att du läser igenom boken i alla fall och kan rätta till de små fel som finns kvar. Då slipper du reta dig på dem sen.
    Det är ju stor skillnad att läsa i en bok jämfört med datorn. Jag förstår om det tar emot lite, för hur mycket man än tycker om sin bok så kan man bli lite less när man gått igenom den flera gånger.

    Sv: Jag läste ut den på en vecka när jag läste den första gången :) Jag fastnade direkt. Det går inte lika fort den här gången. Tycker att du ska låna den igen eller kanske till och med köpa den. Alla böckerna i serien är tegelstenar på upp mot 1300 sidor, men det tycker inte mörk så mycket. När jag kommit in handlingen har jag inte tänkt på hur tjocka de är. Det är underbara böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Kommer antagligen aldrig mer läsa Porten själv igen, så detta är bara att genomlida. Kunde varit värre! Jag gillar den ju fortfarande ...

      Främlingen är väl den första? Läser du på svenska eller engelska? (Är det nån som undrar vad vi snackar om så kolla länken till bloggen Författardrömmar ovan).

      Radera
    2. Ja, Främlingen är den första boken. Jag läser på svenska, men skulle vilja läsa dem på engelska nån gång.

      Radera
  2. Jo! Man undrar. Borde inte "författardrömmar" svara på dina frågor i sin egen blogg? Kan kännas lite irriterande och utanför med inlagda svar på osedda frågor! Tips till Författardrömmar!
    Undrar förresten om kanske även jag ska läsa igenom min bok när provet kommer. Finns säkert en massa fel som jag inte sett/tänkt på.
    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut borde du läsa igenom boken! Är ju inte så många sidor för dig...

      Radera