fredag 30 augusti 2013

Första meningen...

Skriva är min favorittidskrift nummer ett numera, tätt följd av Språk. Hundsport och Veterinärtidningen bläddrar jag förstrött och pliktskyldigt igenom på två-tre minuter. Skriva tar dagar... Blir en munsbit lite då och då, så att måltiden ska räcka längre och jag får tid att smälta det matnyttiga. Riktigt mätt blir jag inte utan hungrar ständigt efter mer. (Närå, lugn bara lugn, jag fikade nyss även om det kan låta tvärtom efter alla dessa matliknelser).

I senaste numret (5) behandlar flera sidor knepen att fånga läsaren med en lyckad inledning. En fängslande första mening... Bästa val av var i berättelsen läsaren ska ramla ner - helst när det just händer något... Typ. I punkt efter punkt ges tips och förslag; även framgångsrika exempel från kända romaner radas upp. Jag blir plötsligt väldigt nyfiken på att kolla hur alla andra börjar sina böcker. Slår upp den som ligger närmast till hands, på fönsterbrädan bredvid mig: "Du är ju helgalen!" Inte så dumt, eller hur?  Hämtad ur Sår av Elin Holmerin.

Ivrigt börjar jag öppna den ena boken efter den andra, har ju ingen brist på dem, elva hyllmeter eller vad det nu blev sist jag mätte. Men de flesta gör mig besviken. Ändå, här några fler exempel:
"Den här boken kom till när jag var hungrig." Någon som känner igen den? Jomenvisst. Det är ju Berättelsen om Pi av Yann Martel. Klart mer än godkänt.
Ett extremt kort exempel: "Fes du?" Haha! Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Roligt i alla fall.
Ett lite längre: "Tidens Hjul vrider sig." Denna mening skulle följas av så många att det måste räcka hela vägen till Kapstaden och tillbaka om man la orden i rad med typstorlek 12. Det är ju från Farornas väg, första delen av mastodontserien Sagan om drakens återkomst av Robert Jordan, som inte orkade med hela vägen utan dog före sista kurvan, förlåt jag menar delen.

Jag måste erkänna att jag valt bort en rad första meningar för att de var så långa att jag inte ids skriva ner dem. Men här kommer ett mitt emellan långt: "Nikodemus hade aldrig träffat Garderobiären, eller S:t Per, som vissa fortfarande envisades med att kalla henne." Det är en mening som gör det omöjligt att inte fortsätta läsa! Ur Per Sunds förunderliga äventyr författad av min bror Staffan Wiking. Full poäng!

Skrivas råd borde jag förstås ha läst redan för tre år sedan, innan jag skrev första meningen i kapitel ett i Porten: "Snöslasket från gårdagen hade frusit till is under natten och krasade under Mirandas stövlar när hon gick från huset ner till lagården." Hur lockande låter väl det? Kanske Prologen fångar en och annan: "Den lilla flickan rusar uppför den smala skogsvägen, mot åskrönet." Hör ni sucken?

Nå. Ska jag testa något nytt? Prologen vill jag inte ta i ens med förbundna ögon, har skrivit om den så många gånger att den inte hade överlevt alls om den inte behövdes för handlingen. Men kapitel ett då... Kanske: "Dagen då Miranda mötte Ida började med en kalvning." Vad tycker ni om den meningen?

?

4 kommentarer:

  1. Här är de första meningarna jag har skrivit i olika böcker:

    "Ska du med eller inte?"

    "Forral?"

    Jag backade hastigt in i skuggorna och tryckte mig mot den kalla, hårda stenväggen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken bra idé! Kanske fler som vill lägga upp sina första meningar? Välkomna!

      Radera
  2. Jag blev nyfiken! På Cricodils första meningar. Väntar på upptryckta böcker =)
    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Ja, upptryckta böcker hoppas jag också på.

      Radera