måndag 5 augusti 2013

Eldfloder

Egentligen borde jag vara smått sur på Elin Holmerin. Denna helg hade jag planerat att komma en bra bit på mitt femte bokmanus, efter att inte ha skrivit en rad under den gångna veckan. Istället tog jag upp tråden i Eldfloder från där jag lämnade den i den e-bok jag utan kostnad fått hem i Undrentides sommarerbjudande. Så snart jag insåg att den var väl värd att fortsätta läsas, köpte jag hem ett fysiskt exemplar. E-böcker kan man ju inte ställa i bokhyllan när man läst färdigt...

Nåväl, när jag nu satte mig ned lördag eftermiddag för att läsa ett kapitel eller två i Eldfloder, så sprack hela min fina planering. Denna bok har nämligen inga kapitel, bara stycken. Och dessa halkar man alltför lätt förbi. Det var med stor möda jag avbröt mitt läsande för att utfodra familjen. Redan till frukosten söndag morgon återtog jag kontakten med Martin Svarthamn och hans familj. Satt fast ända fram till slutet, gick bara inte att avbryta. Tur att den inte är på mer än 269 sidor!

Handlingen i Eldfloder är en blandning av genrer - den är inte en ren fantasy. Kvinnomisshandel kontra varelser som inte finns i vår verklighet blir en mycket annorlunda blandning som jag tycker mycket om. Ger det där lilla extra till läsupplevelsen. Jag känner redan att denna bok inte kommer lämna mig ifred - den kommer säkert dyka upp i mina tankar då och då under den närmaste tiden.
Jag ger inte mer upplysningar än så vad avser själva berättelsen, mer kan ni läsa via länken ovan. Vill ju inte avslöja för mycket...

Elins språk flyter på bra och man behöver inte störa sig på grammatiska missar eller brister i stilen. Inte samma personliga språkstil som i Fredens pris, men gott nog ändå. Finner en och annan nämnvärd formulering som till exempel:
Tankarna vägde så tungt i hans huvud att han inte kunde hålla det upprätt.
Älskar sådan här bilder där man stannar upp och läser en gång till, ser det framför sig. Smakar på det och njuter.

Det är en mörk bok det här och man grips ofta av både medlidande och indignation. I slutet tycker jag mig ändå ana en tänkbar ljusare framtid. Kanske inbillning. Men det viktigaste är ju inte en s.k. happy ending, utan att man fångas av handlingen, att man blir gripen, blir berörd. Och det blir man.

Till min förvåning stöter jag på en del redigeringsmissar. På direkt fråga svarar Elin att boken inte tryckts via Undrentide utan antogs och utgavs på annat förlag. Delvis just på grund av detta förlags amatörmässiga hantering bestämde sig Elin för att starta ett eget företag - Undrentide bokförlag - och det var ju bra för oss läsare! Detta förlags utgivningspolicy hämtad från webbsidan, är följande:
Undrentide förlag ger ut udda, underliga och nyskapande berättelser inom Fantasy, skräck, magisk realism och sköna genreblandningar. Vi gillar böcker som vrider och vänder på klichéer och som går utanför ramen.
Och det stämmer utmärkt för både Eldfloder och Fredens pris. Man får något mer än bara ren fantasy.

2 kommentarer: