onsdag 31 juli 2013

Man ska aldrig ropa hej...

Jaha. Där ser man. Jag trodde jag kunde luta mig tillbaka och invänta provboken nu. Vi skickade in den färdiga inlagan som wordfil till Vulkan för ett par veckor sen, komplett med allt, inklusive paginering och eget teckensnitt till rubrikerna. Det enda som saknades var det där med ISBN-nummer, tryckort etc. Maria Stanke hade gjort klart omslagsfilen efter de mått hon fått av min handläggare på Vulkan, grundat på våra 659 sidors manus.

I går kväll såg jag att jag hade fått mejl från min Vulkan-kille. Alltid spännande! Men detta var snarare kalldusch än champagnestimulerande. Med mejlet bifogades en pdf-fil, som jag ombads kontrollera och godkänna så de kunde gå vidare med tryckning av provbok. Jag öppnade pdf-filen och stirrade klentroget på vad som hamnat på skärmen:
"Porten" på försättsidan hade ändrat sig från vårt sirliga typsnitt Monotype Corsiva till något som ser ut som Times New Roman eller Garamond.
Våra 65-teckensrader hade de dragit ut till 75. Klart över gränsen för läsvänlighet.
Marginalen över kapitelrubrikerna (även de i samma trista typsnitt) har snålats in till nästan ingenting extra. Fult!
På detta sätt har de fått ner antalet sidor till endast 618. Billigare för dem eftersom de gett mig ett fast pris på manuset.

Det blev sen kväll innan vi gått igenom alla förändringar och formulerat ett svar till min handläggare. Idag väntade jag otåligt på hans reaktion och sent på eftermiddagen kom nästa mejl. Men det var inte från min gamla vanliga kontakt, nähä, det var en helt ny kille som nu skulle ta över! Tacka kattsingen för det, efter mitt mejl, den gamle har väl gått in i väggen... Eller packat resväskorna och flytt iväg på förtidig semester. Den nye killen skickar med en pdf-fil för mig att kontrollera och godkänna. Spänt öppnar jag ... precis samma som förra! Dessutom bifogar han omslagsfilen som behöver ändras eftersom bokryggen blivit smalare.Tydligen har denna handläggare inte sett mitt svar - det var bara att upprepa och kopiera och lägga till mitt manus igen. Som vi vill ha det.

Suck och hej och hå. Bara att vänta igen. Kräver jag för mycket? Men nog ska de kunna erbjuda något lite roligare typsnitt än samma som i den löpande texten, även om det kanske inte går med just det vi har valt. Och jag har redan på tidigt stadium bestämt sagt ifrån att jag inte accepterar så långa rader, utan max ca 65 tecken. Om man nu betalar tryckningen själv så ska man också få bestämma. Så det så!

8 kommentarer:

  1. Håller helt med dig! Är det din bok som du står för ska du bestämma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man måste va lite om sig och kring sig och inte för mesig...

      Radera
  2. Men detta är förfärligt! Tala om för Vulkan att det faktiskt finns andra tryckerier om det inte passar! Fast nu har du ju jobbat in dej hos dem...Men ändå! Förstår att jag ska vara på min vakt när det gäller mitt bokmanus!
    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppenbarligen måste man noga kolla vad de gör med manuset man skickar in... Inte lita på att de lyssnat på vad man tidigare påpekat.

      Radera
  3. Så irriterande! Det är ju ditt manus, då borde du få bestämma. Det är ju inga konstiga krav du har.
    Jag har varit lite tveksam till Vulkan och nu kan jag säga att jag kommer inte använda dem. Byt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Får ge den andre handläggaren en chans i alla fall. Inget svar idag dock. Visst kan jag byta (eller? bundit mig?), men Recito tex var betydligt dyrare.

      Radera
    2. Har du kollat Publit? Jag tror att jag ska använda dem om jag ska publicera själv.

      Radera
    3. Vet du, nu får jag skämmas lite! Just nu fick jag mejl från min gamla handläggare. Han skriver att det är helt ok att använda min inlaga, det var bara formgivaren som ville lämna lite egna förslag. Så nu är jag glad och nöjd igen :) Tills vidare...

      Radera