måndag 22 juli 2013

Mamma, hennes mamma, modern, morsan ...

Vardag igen. Jag har jobbat hela förmiddagen, åtta till tolv, med min ena sysselsättning - debiteringsuppföljning. Inte ett enda telefonsamtal angående sjuka fiskar - min andra uppgift - har stört min arbetsro (gäller samtal från bekymrade fiskodlare alltså, inte avseende akvariefisk). Kunde med gott samvete lägga arbetsdatorn under min privata och ta ledigt, eftersom jag egentligen bara har en halvtidstjänst.

Istället har jag skrivit någon sida på Den tunna hinnan - det gäller ju att smida medan järnet är varmt, eller med andra ord: när ångan är uppe från söndagens idoga skrivande. Passar bra med dessa varma ordspråk i sommarhettan...
Jag fastnade i en klurig fråga. En av huvudpersonerna, den blinda, får mycket omsorg från sin mamma. Har kallat henne "mamma" helt enkelt. Plötsligt, efter 17 kapitel, störs jag av detta ideliga mammande. Mamma hit och mamma dit. Mamma sa si och mamma gjorde så. Usch! Men vad väljer jag istället?

Morsan är ett ord jag aldrig själv skulle använda, passar inte heller min karaktär. Modern låter lite ... högtidligt. Ett egennamn? Ja, så har jag löst det, i alla fall tills vidare. Tittade igenom väggalmanackan och valde ut ett lagom mammigt namn passande den generationen, Ingrid. Känns helt okej. (Observera att denna karaktär befinner sig i vår egen värld.).Men ändå blev det inte så lätt som att byta ut alla mamma mot Ingrid. Ordet mamma förekommer i en hel del repliker också. Så nu har jag tragglat igenom alla kapitel där denna stackars mamma dyker upp, testat varje mamma-ställe och bytt ut mot omväxlande Ingrid, hennes mamma, modern och sin mor. Typ. Var minst lika jobbigt och tråkigt som det låter.
För säkerhets skull sparade jag först den ursprungliga mamma-versionen.
Om jag skulle ångra mig ...

En mamma med sitt barn, grannens sto med föl

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar