söndag 21 juli 2013

I vår vilda trädgård är aklejan vinnare

Har just varit ute i den fortfarande svala morgonen för att vattna mina squashplantor med slang - vattenkannan förslår inte långt i den sommartorka som råder nu. Medan vattnet spred sig över de enorma, storflikiga bladen och ner i den gödselrika planteringsjorden i mina tre pallkragelådor, hade jag tid att reflektera över det här med trädgårdar, andras och egen. Hur olika kan de inte vara, allt efter skötsel och intresse!

I fredags kväll var jag hos goda vänner på grillfest. Vi satt förstås ute i den perfekta sommarkvällen, vid ett långbord med utsikt över en damm som avgränsar deras välskötta gräsmatta mot öster. Mätta och kanske aningen ostadiga på foten vandrade värdinnan och ett par av gästerna, däribland jag, sedan runt i deras fantastiska trädgård. Som öar i ett grönt hav låg rabatt efter rabatt med rikt blommande växter av alla de slag och färger, i smakfull kontrast till grå stenhällar och utvalda stenblock. I grönsakslandet stod rad på rad av frodiga grönsaker, utan synbar konkurrens av ogräs eller skadedjur. Trädgårdsroboten vilade under tak medan den laddade sitt batteri, inte skymten av något visset, avklippt gräs störde helhetsintrycket. Jag var uppriktigt imponerad och njöt av allt det vackra.

I vår egen trädgård passar inga veklingar, där råder den starkes lag. I många år odlade vi potatis med viss framgång, grönsaker däremot gick inget vidare. Morötterna kunde se granna ut ovanifrån, men när man drog upp dem smalnade de av till en löjligt obetydlig svans. Allt grävande blev oss övermäktigt och det är nu länge sedan vi skördade egen nypotatis. Av jordgubbsperioden kvarstår nu bara ett par envisa plantor som slåss mot det oklippta gräset i den före detta köksträdgården. Nu koncentrerar jag mig på pallkrageodlingar. Och det går äntligen bra, tack vare tipset från syrran att så squash!

Gräsmattan brukar få växa sig så hög att bara det högsta klippläget fungerar när vi kommer oss till att meja av det gräs som fortfarande inte ersatts av mjuk mossa. Om någon sedan orkar räfsa ihop det torra klippet så är det bara för att det är i vägen för krocketkloten. I de få rabatterna överlever endast de mest livskraftiga blomstren, otaliga är de planterade växter som efter ett par år fått ge upp. Inte konstigt att jag älskar aklejan - denna skira blomma som tufft frösår sig och dyker upp lite här och där. Längs den grusade gårdsplanen vid husets skuggiga nordsida till exempel, här har blålila akleja skapat sig en egen rabatt tillsammans med en och annan maskros.

Efter de tjugo år vi bott här, har alla planterade buskar och träd växt sig stora (utom de som avlidit förstås). Trädgården har verkligen olika rum, avgränsade av flera meter höga syrenbersåer och buskage av forsythia, vinbär, rosenkvitten, schersmin och andra blommande arter. Antalet av olika slags lövträd är stort, eftersom min make i sin krafts dagar samlade på sorter, några inköpta men de flesta sticklingar från naturen runt omkring. Den steniga marken vid anläggandet av trädgården tillät oss att skapa såväl en kulle med pulkabacke och klättrande kaprifol som en unik domarring. Den senare har lurat många gäster tack vare stenblockens numera ålderdomliga lavbeklädnad... Brist på beskärning tvingar den som till slut tar ett tag med gräsklipparen att huka sig under nedhängande grenar, men även dessa bidrar till känslan av avgränsade rum.

För att ändå få njuta av riktig blomsterprakt har jag ett hanterbart antal utekrukor där småpetunia, lobelia och penséer tacksamt tar emot min extra omvårdnad. Men till och med här dyker då och då aklejan upp. Jag kan inte annat än småle åt den livskraftiga inkräktaren och nöjer mig med att bryta av de mest skuggande bladen. Sannerligen är det så, jag skulle inte vilja byta ut vår älskade, vilda trädgård mot någon annans, den må vara aldrig så perfekt!



1 kommentar:

  1. En trädgård ska vara en plats där ägaren trivs och finner rekreation, tycker jag.
    Själv kan jag stå/sitta framför min "rosengård" och bara känna LYCKA. Har även en plats för Akleja
    Kom Liljor (har jag) och Salevia (har jag inte),
    Kom Rosor och Akleveja,(har jag båda)
    kom ljuva krusmynta,(har jag)
    kom hjärtansfröjd, (citronmeliss)Har haft... Anna

    SvaraRadera