torsdag 18 juli 2013

Hundstorleken - är den omvänt proportionell till ägarens ålder?

Ikväll får det bli ett lite familjärt inlägg. Det ska få handla om hundar. Närmare bestämt våra två. Kan det vara så att ju äldre man blir desto mindre hund vill man ha? Finns det månne någon sådan statistik? Jag har själv inte varit smådjursveterinär, men nog har jag ändå en känsla av att pensionärer gärna har små knähundar. Helt logiskt när krafterna tryter. Även namnet på kelgrisen blir enklare och mer fantasilöst tror jag i takt med att matte och husse blir äldre, men det kan vara fel.

I vår familj började vi med en riesenschnauzer med mankhöjd strax över 50 och en vikt på mellan 25 och 30 (tjockare på äldre dar). Min make ville ha en hund som man inte behövde böja sig ner för att klappa. Nu råkade hon bli en småväxt tik för sin ras, men ok, man behövde bara böja sig lite åt sidan för att nå ner. Vi döpte henne till Geisha, efter vår favoritchoklad faktiskt, inte efter de japanska, kvinnliga underhållarna. Mer om henne och våra senare hundar finns att läsa på mitt inlägg Schnauzer - min favorittyp av hund. Vi hade tänkt oss att ta en valpkull efter Geisha men fick överge de planerna på grund av att hon inte var rastypisk nog.

Nästa hund i ordningen blev en mellanschnauzer, Freja. Namnet kom från stamtavlan: Fröken Freja. Mankhöjd? Det har jag glömt, men vikt ca 16 kg. Om Geisha var för liten så är Freja istället för lång. En rätt ful hund faktiskt, så inte heller där blev det några valpar. Särskilt inte som hon dessutom har en stark jaktinstinkt, som vi inte ville utsätta intet ont anande valpköpare för, ifall det gick i arv. Freja kan man till nöds ta i knät, även om hon inte är riktigt komfortabel med den placeringen. Se nedan:



Freja är tio år redan, vilket inte märks ett dugg. Grå är hon ju av naturen. Syn och hörsel inget fel på heller. Numera har hon fått sällskap av vår lilla dvärgschnauzer Tessi, och det är en riktig knähund! Hon slappnar av fullkomligt liggandes upp och ned i knät. Bred över ryggen som hon är, ligger hon stadigt. Faktum är att ser man Freja och Tessi bakifrån bredvid varandra så är de lika breda... Tessi väger drygt hälften, ca 9 kg. Här ställer utseendet inte till med några hinder, men vår lust att ta valpar har minskat med åren - vi får se. Framför allt tycker jag det är såå jobbigt med utställningar och den minitiösa pälsvården och specialtrimningen dessförinnan. Tessi som valp ser ni nedan, hittade tyvärr inget på henne i knähundsläge.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar