lördag 27 juli 2013

Eldgafflar och asplöv

Det finns ju mängder av böcker och bloggar med skrivtips och råd av alla slag och kvaliteter. Väletablerade författare delar med sig av erfarenheter och kunnande i olika mediaformer. Själv har jag haft mycket nytta av Göran Häggs "Nya Författarskolan". Så efter denna inledning känns det inte särskilt blygsamt precis att komma med mina egna funderingar och åsikter i skrivandets konst. Men strunt i det, jag gör det ändå, bara för att det är kul och intresserar mig!

Tänkte ta upp detta med bildspråk. Metaforer, liknelser och sånt. Tar det på min egen, enkla, subjektiva nivå. I den ljudbok jag just lyssnat färdigt på (Ödets hav av E. Nemert) förekommer det en del vanliga uttryck som känns lite väl klichéartade. En betjänt som möter upp i porten för att föra in huvudpersonerna i den stora borghallen är rak i ryggen "som om han svalt en eldgaffel". Alla förstår vi vad som menas, men ändå är liknelsen rätt besynnerlig. Vem mer än svärdslukare, möjligen, skulle få för sig att svälja en eldgaffel?? Kvinnan som ser banditerna närma sig "darrar som ett asplöv". Alla vet vi hur aspens löv skälver vid minsta vindpust. Men det är så slitet, detta uttryck!

I brist på aspar får det bli sommarbjörkar!

Vi har detta med folk som rodnar. De blir röda som tomater eller skära som nyponrosor. Okej. Men visst känns det lite nött? Ska man istället sträva efter att hitta på egna liknelser? Är det bättre och fräschare att skriva att mannen var rak i ryggen som om han stoppat en isglass innanför skjortan? Att kvinnan darrade som vingarna på en kolibri? Att kinderna blev röda som jultulpaner? Visst kan det vara överraskande och uppfriskande med nyskapade liknelser och  metaforer (har läst att skillnaden mellan dessa begrepp är att vid liknelser förekommer ett som), men det kan också väcka löje där så inte är meningen. Så visst tar man en risk om man skapar egna bilder. Tryggare att använda de gamla vedertagna. Men tråkigare ...

Själv hör jag nog tyvärr till gruppen som väljer den trygga vägen. Skulle vilja våga mer, men är rädd för att det blir fånigt och drar fokus från handlingen. Det får bli en gyllene medelväg : undviker de allra vanligaste.


6 kommentarer:

  1. Tycker det är betydligt roligare med liknelser man hittat på själv. Varför använda klichéer när man kan förmedla samma sak på helt nya sätt? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju det som är risken - att det blir roligt... Men om man inte vill det? Det kanske ska vara ett gripande avsnitt, med tårar och stor sorg, då kan en misslyckad liknelse göra pannkaka av alltihop. Men du har ju rätt, i princip.

      Radera
    2. En liknelse ska väl säga mer än orden som finns i den. Om den drar för mycket uppmräksamhet från texten till sin själv försvinner väl hela poängen?

      Radera
    3. Så sant så, men lättare sagt än skrivet. Det är väl därför det är så tryggt att använda de gamla etablerade uttrycken, som läsaren knappt lägger märke till, men ändå förstår. Men du har väl upplevt hur en lyckad, nyskapad liknelse kan få en att stoppa upp, läsa en gång till, njuta av den välfunna bilden? Min egen ambition håller sig på lägre nivå - jag är ingen ordkonstnär, istället vill jag att språket ska löpa smidigt och liksom omärkligt berätta min historia. Som en välnött ledstång ger stöd åt handflatan utan att ge stickor i fingrarna. (Se där! Där fick jag till en egen liknelse!)

      Radera
  2. Martin Lindgren29 juli 2013 22:05

    Håller med, en ny och fyndig liknelse tar man med sig och imponerar med i sällskapslivet eller på jobb. Gillar Piratens liknelser mycket. När jag själv skriver (och jag är heller ingen ordkonstnär) följer jag ett råd av James Scott Bell; Write hot - revise cool. Jag brukar ta i alldeles för mycket första draftet och använder mycket tid på att kyla ner texten. För egen del tycker jag dock det är lättare än att värma upp en kall text.

    Gillar liknelsen med ledstången. Mina liknelser är mer som harakiri med en rostig häcksax - högljudda, kladdiga och lämpar sig inte i alla sällskap!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha du, nu blir jag ju väldigt nyfiken på vad du skriver! Ska gå in på kapitel1.se och leta efter din novell...

      Radera