torsdag 25 juli 2013

Blyghet, blygsel, blygsamhet ...

Blyg - detta ord förekommer ju i flera former. Har funderat en del på skillnaderna i betydelse. När man skriver gäller det ju att välja rätt variant, beroende på vad man vill beskriva. Inte alltid självklart.

Blyghet först. Verkar numera alltmer ersättas av "bristande social kompetens". Vilket är synd. Det förra ordet är mjukt, gränsar till det inte alls negativa förlägenhet. Blyghet är en del av ens personlighet, som man kan undertrycka men aldrig helt blir kvitt, på gott och ont. Bristande social kompetens låter ju mer som ett sjukdomstillstånd. Är man blyg så går man inte först, yttrar sig inte förrän man tänkt efter, om ens då. Man kan dra sig för ögonkontakt, dra sig för kontakt över huvud taget. Kan sluta i smärtsam isolering. Men kan också vara en lättnad för omgivningen - här är (äntligen) en person som inte ska "ta för sig" hela tiden!

Har så mycket att skriva om blyghet att jag sparar resten till ett annat inlägg. Här nöjer jag mig med att det finns många intressanta sätt att beskriva blyghet i text, genom uppträdande, gester, tankar, dialog ...

Blygsel. Har inte direkt med blyghet att göra. Skamkänsla menar SAOL (Svenska Akademins Ordlista) att det betyder och det stämmer ju bra. Man skäms för något. Kan vara att man blir upptäckt i en pinsam situation - någon rycker upp dörren till toa, den man glömt låsa. Eller barnet som nallar ur godislådan ertappas av sin mamma. Behöver inte betyda att man är blyg. Kan vara att man har ett samvete som talar om att man har gjort fel. Eller i alla fall en tydlig känsla för vad som är passande enligt samhällets moralregler. Om det anses lite negativt att vara blyg så är det tvärtom med blygsel - det är något man ska känna och bör uppvisa i passande situation, fattas bara! I böcker står det ofta att folk rodnar, kinderna blossar, de blir röda som tomater osv.

Blygsamhet till sist. Kanske används detta ord i böckernas värld framför allt tillsammans med ordet falsk. Falsk blygsamhet är ju när man säger typ: "Nä, men inte ska jag ..." men menar: "det var på tiden att man uppskattar mig efter förtjänst!" Äkta blygsamhet är motsatsen till skrytsamhet, ett uppskattat karaktärsdrag alltså. Den falska är bara jobbig för omgivningen. Det är min egen åsikt förstås - kanske blygsamhet också är "ute" nu för tiden, slår det mig. När man söker jobb ska man ju visa upp bara sina bästa sidor, späcka sitt CV med idel idealbilder, övertyga läsaren om att man är precis den utmärkta person de söker. Hur är det i litteraturen? Där är det väl ändå fortfarande ett vackrare karaktärsdrag att visa blygsamhet än att skryta!


Trädgårdsvariant av förgätmigej. Inte lika blyg som den vilda ...

5 kommentarer:

  1. Bra och fint skrivet, tycker jag! :)

    SvaraRadera
  2. Återkommer med fler åsikter om blyghet!

    SvaraRadera
  3. Kräver eftertanke...Mycket eftertanke. Kan verkligen bli ett samtalsämne runt middagsbordet eller på festen.
    Anna

    SvaraRadera
  4. Vänta bara tills jag lägger ut mitt nästa blyghetsinlägg...

    SvaraRadera