fredag 26 juli 2013

Att höra någon läsa...

Ljudboken är en fantastisk uppfinning. Önskar att jag hade antecknat alla böcker jag har läst sen jag lärde mig läsa (vilket jag faktiskt inte gjorde förrän i ettan). Och angett hur många som var ljudböcker.  På grund av mitt yrke (distriktsveterinär) har jag tillbringat många timmar bakom ratten, oftast underhållen av någon ljudboksuppläsare. De flesta har jag lånat på biblioteket, andra från släkt, kollegor och vänner. Tror inte jag har köpt en enda själv. Jag har inga ambitioner att samla på såna nämligen, bara på "riktiga" böcker.

Tänker inte fördjupa mig i olika uppläsares brister och förtjänster för jag är för urdålig på att hålla rätt på namnen. Vill bara påpeka att rösten och ännu mer sättet att läsa är jätteviktigt. Somliga lyckas ändra tonläget så man inte har minsta problem med att hålla rätt på vem som talar i en dialog. Andra låter likadant hela tiden. Lagom är bäst, det gäller här som så ofta annars.

Min mamma läste godnattsaga för oss barn under många år, även långt efter att vi börjat läsa själva. Dessutom hittade hon på fantastiska sagor under familjens långa bilfärder - såna var det gott om eftersom vi barn växte upp i Piteå medan vårt sommarställe låg i Småland, 120 mil söderut. De handlade om älvor, tomtar och troll eller om modiga barn som fångade skurkar eller räddade andra barn. Ofta inspirerades hon av utsikten från bilen när vi körde genom de djupa skogarna i Norrland eller i Småland. Själv har jag aldrig varit bra på att hitta på så där snabbt och spontant för lyssnande barn. Men kanske ändå lite gick i arv som inte visat sig förrän nu, efter över femtio år, i form av mitt ivriga skrivande.

Vilka varelser gömmer sig bakom detta klippblock?

Men tillbaka till ljudboken. Jag har väl nämnt att en god vän frivilligt åtagit sig att läsa in Porten? Han skickade ett smakprov häromdagen, i form av prologen. Denna j-a prolog, som är den bit av Porten jag tycker sämst om, som jag skrivit om otaliga gånger, ändrat tempus och lagt till detaljer och strukit andra utan att bli nöjd. MEN, det märkliga var att när jag nu hörde den läsas - utan att själv se orden och meningsuppbyggnaderna - så tyckte jag att det lät riktigt bra! Jag njöt :) Min manlige vän läser mycket bra tycker jag, i precis lagom takt och med bra betoningar och pauser. Ska kanske tillägga att han har en egen bok att skriva och läsa in, så Porten lär inte bli klar att avlyssna i sin helhet förrän gissningsvis nån gång nästa år. Men den som väntar på något gott ... Vilken upplevelse det kommer att bli att lyssna på sin egen bok!

2 kommentarer:

  1. Vad kul att få sin bok som ljudbok :)

    Sv: jag vet faktiskt inte varför jag ofta tänker på engelska när jag skriver, mitt språk är ju svenska. men der blir oftast så. kanske för att engelskan är ett rikare språk och jag tänker i bilder/film när jag skriver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig är det så att när jag håller på med en engelsk bok märker jag att jag tänker på engelska, det liksom ekar av citat ut boken i hjärnan. (Solklart eller hur? :)) Nu är det ett tag sen, läser svensk fantasy f.n. och mina tankar är helsvenska.

      Radera