söndag 14 juli 2013

Äckliga detaljer och omständliga beskrivningar

Hur mycket tål läsarna av frånstötande detaljer eller omständliga uppräkningar av släktträd och dylikt?

Ja, det kan man fråga sig. Ska man döma efter TV-deckarna så tål tittarna nästan vad som helst. Våld och blod är vardagsmat numera. Knivsår och skottskador, operationsscener med närbilder på olika organ, obarmhärtig tortyr ... Listan kan göras lång. Är det då någon skillnad med litteraturen? Här borde man väl snarast tåla mer i så fall, helt bortsett då från tycke och smak. Man ser det ju inte, får själv föreställa sig. Så varför oroar jag mig då för att mina framtida läsare ska äcklas över att första kapitlet innehåller en kalvning? Jag beskriver hur en kalvande ko får hjälp med lägerättning av kalven, rätt så detaljerat. Man är ju veterinär ...

I en scen ur ett annat av mina manus pågår ett viktigt samtal mellan två personer som samtidigt kastrerar ett antal kalvar. Äckel-päckel för många antagligen, men här är jag snål med detaljerna i alla fall. Kanske det kan diskuteras vad veterinära inslag som dessa har att göra i en fantasyserie. Why not, svarar då jag. Man skriver om det som berör en själv och har man varit veterinär i snart trettio år så måste det rimligen få lämna sina spår.

Kan man bli för omständlig? Ja, det kan man nog. Om till exempel ett stort antal personer och släkter presenteras tidigt i boken så kan läsaren definitivt ledsna och lägga boken åt sidan. Har själv gjort det mer än en gång. Men Ringen-trilogins första, sega sextio sidor, eller vad det nu är, dem tog jag mig igenom till skillnad från brorsan, och det har jag verkligen aldrig ångrat. Tvärtom, har läst alla tre delarna två gånger i mina yngre dagar, med några års mellanrum.

Har jag själv hamnat i den fällan? Inte vad det gäller personer i alla fall. Mina manus har bara ett hanterbart antal karaktärer, inte fler än att jag avstått från personregister i slutet av texten. Skulle varken idas eller klara av att hålla rätt på fler. Däremot har jag säkert varit onödigt långrandig här och var. Det är svårt att dra gränsen mellan för mycket och för lite. En stor konst att hitta det så svårfångade lagom ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar