lördag 1 juni 2013

Snart dags att släppa taget?

Idag har jag fått ett nytt svar från Vulkan, trots att det är lördag. Sånt ger pluspoäng! För närvarande väger det över för alternativet Vulkan. Min dotter Caroline googlade fram en ett par år gammal bloggsida igår, där en etablerad författare tog upp en mängd förlag med skilda villkor för egen utgivning. Suck och stön... Tycker det räcker gott och väl med mina två. Kände inte igen namnet på ett enda, så jag intalar mig att det nog är säkrast med de största och mest kända, som har ett rykte att bevaka. Om än inte billigast.

Senaste budet från Vulkan är i själva verket två. Jag har skickat en rad uppgifter om det gratisexemplar jag har i tryckt form, som jag belönades med efter att ha klarat NaNoWriMos minigräns 50 000 ord under november månad (se tidigare inlägg). Denna storpocket är strax över A5, har knappt 730 sidor och klarar ändå teckenstorlek 12 p i Times New Roman. Det är min egen variant - eller egentligen dotterns, som fixade inlagan åt mig. (Försöker lära mig lite nya termer i utgivningsbranschen och hoppas att jag inte väljer fel ord till de olika begreppen...) Vulkan har nu övergett påståendet att Porten kräver 1100 s i A5. Alternativ 1 är nämligen A5 max 728 s för en kostnad av 149 kr för 100-299 exemplar exkl moms (som är 6% för böcker) och frakt. Alternativ 2 är Maxipocket (170 x 240 mm). Pris här skulle bli 179 kr för minst 100 härligt stora pocketböcker. Fast de ryms sämre i bokhyllan än A5 förstås. Detta ska jämföras med Recitos kontraktsförslag på 666 s i A5 teckenstorlek 10. Nästa steg nu blir att omvandla mitt redigerade manus till boksideformat lagom för A5 och testa hur många sidor det blir i både 11 och 12 p. Kanske även pröva mer än ett teckensnitt. Vulkan förordar till exempel Garamond 11p.

Det blev mycket torra siffror här ser jag! Endast intressant för de som funderar på att ge ut. Men man ska ju också ha något att publicera. Det här med att skriva - det är så lätt att säga att det är så fantastiskt roligt och stimulerande. Ändå krävs det att man tar sig i kragen ibland. Ju längre tid det gått sedan man sist var inne i manuset, desto mer fordrasdet för att komma igång. Jag brukar alltid läsa det senast skrivna för att komma in i sammanhangen igen. Har det gått en dag eller två räcker det med senaste stycket, har det passerat flera dagar, kanske ett par veckor (hemska öde!) krävs minst det senaste kapitlet. Då räcker det inte med någon halvtimmes ledig tid. Högtryck på jobbet innebär helgskrivande, så är det bara. Alltså är jag nöjd och glad när det är busväder ute både lördag och söndag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar