torsdag 27 juni 2013

Schnauzer - min favorittyp av hund!

För mig är det både självklart och viktigt att ha med många djur i mina bokmanus. Hundar, hästar, katter, kor, vilda djur av alla de slag, även påhittade... Hemma har vi två hundar, två katter och akvariefiskar. I mitt jobb har jag under åren mött otaliga hästar av alla de slag, såväl mjölkkor som dikor och deras kalvar, samt en hel del får och enstaka getter. En cirkuselefant. Ett par kameler. Några hundar och katter har jag också behandlat även om de större djuren övervägt ända till nu då jag mest sysslar med odlad fisk.

Men av alla djur är det hundarna som kommit mig närmast inpå livet. Min make och jag bestämde oss redan under tiden på Veterinärhögskolan för att vi skulle bli hundägare, men vilken ras skulle vi välja? Det är nackdelen med att vara veterinär, vi hittade så många sjukdomar och tänkbara medfödda fel att den ena rasen efter den andra diskvalificerades. Till slut, tre år efter examen, blev det en liten riesenschnauzer. Hon växte upp till en svart, svanskuperad, ganska ful tik, men vi älskade henne och hon oss. Sen kom barnen och Geisha vaktade dem mot allt främmande. Så småningom fick vi ta bort vår mysiga, snälla och hyfsat lydiga riesen på grund av en inoperabel tumör.Hela familjen grät strida strömmar den kväll maken injicerade avlivningsvätskan i hennes blodkärl.

Det gick några år innan vi kom oss till att återigen bli hundägare. Nu valde vi en mellanschnauzer, som det hette på den tiden, nu är det bara scnauzer. Tänkte att det skulle vara en lättare ras med tanke på barnen - en av döttrarna ville bli specialmatte och gick valpkurs med henne. Ha! Freja är betydligt envisare än sin föregångare, inte hälften så lydig och mycket smartare. Säkert lydnadsavstånd är för henne max 2 meter, för Geisha var det så där 20-30 i alla fall. Alldeles för stark jaktinstinkt dessutom, så hon får aldrig gå lös utom i den inhägnade trädgården. Men hon är mycket tillgiven och absolut barnsäker.

När Freja angripit rådjur i trädgården vid två tillfällen beslöt vi oss för att skaffa en liten hund, som inte kunde hinna ikapp varken rådjur eller harar. Alltså fanns bara ett alternativ: en dvärgschnauzer! Givetvis! Freja är nu 10 år men har funnit sig väl tillrätta med den nya familjemedlemmen Tessi. Och vi är oerhört förtjusta i detta energiknippe som trots sin litenhet hänger med i skogen lika bra som nånsin de stora jyckarna. Går nästan alltid lös. Passar precis i knät där hon gärna sträcker ut sig på rygg medan matte stryker över den lena maghuden. Myyys!

Inte undra på att hundarna får spela en så stor roll i mina böcker...


schnauzer Freja och dvägschnauzer Tessi

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar