lördag 23 november 2019

De svarta tornen - recension nummer två!

Nu har ännu en bokbloggare skrivit ihop en recension på min senaste bok De svarta tornen. Ni kan läsa hela recensionen här. Denna bloggare har jag inte tidigare skickat recensionsexemplar till. Jag hittade henne när jag övervägde att köpa en bok på nätet och hittade en länk till hennes blogg. Där framgick det dels att hon gillar fantasy som ligger nära verkligheten, dels att hon är lite äldre. Bådadera tyckte jag verkade lovande eftersom tre av fyra huvudpersoner i denna bok är rätt gamla. Och alla mina böcker ligger nära verkligheten.

Jag citerar ett par utvalda meningar som jag tycker extra mycket om:
Författaren har också verkligen lyckats med att beskriva just det där att även om man uppnått mogen ålder så är känslan av förälskelse, pirret i magen samma som för yngre personer men att man i det stora hela ser verkligheten på ett mer nyktert och realistiskt sätt som gör att lite motgångar inte betyder att världen går under.

Och så denna:
Det är nästan svårt att rada upp det jag tycker om i den här boken för det är så mycket, jag kan bara säga att den här boken passade perfekt för mig. Den här typen av fantasy kan jag nog läsa hur mycket som helst av, det är en perfekt blandning av äventyr, spänning, humor och romantik. Jag vill definitivt läsa fler böcker av den här författaren!

Avslutar med en bild från Kronobergs bokmässa, där jag har varit idag. Sålde inte så mycket men hade väldigt trevliga grannar att småprata med under de sex timmar mässan varade.

fredag 22 november 2019

De svarta tornen - den första recensionen!

Min senaste bok - De svarta tornen - har nu fått sin första recension. Det är Eva Ullerud som i sin blogg har skrivit ett utförligt och för mig mycket glädjande omdöme. Läs gärna hela texten på hennes blogg som ni hittar här.

Citat från recensionen:

De svarta tornen är en lyckad korsning av low fantasy och science fiction.

***

Som så ofta i genren gör välplacerade cliffhangers det näst intill omöjligt att lägga ifrån sig boken innan den är färdigläst.

***

Gemensamt för Ahlbergs världar är att de uppfyller fantasygenrens största krav genom att vara noggrant genomtänkta, väl gestaltade och, framför allt, sannolika. Ahlberg målar upp mycket levande scenerier som hon befolkar med intressanta personligheter.

***

Alla verkets karaktärer, mellan sjutton och åttio-nittio år, har skildrats med djup och ömhet.


fredag 9 augusti 2019

Min nästa bok - De svarta tornen

Nu i helgen går manuset iväg till tryckeriet. Äntligen klart! Har fått hjälp av Serafs förlagsägare Caroline Hurtig med de sista detaljerna i sättningen. Det blir fint tycker jag! Är också mycket nöjd med omslaget av min förlagskollega Gabriella P Kjeilen..

Jag tänker att förordet skulle passa in att ha med här. Så här har jag skrivit:

För några år sedan läste jag en bokrecension skriven av en journalist bosatt i Jönköping. Tyvärr har jag glömt såväl hennes namn som vilken bok hon recenserade. Vad jag minns är att hon beklagade sig över att det fanns så ont om bra svensk fantasy. Samt att det är alldeles för ovanligt med fantasyböcker där huvudkaraktärerna är till åren komna. 
Detta kunde jag inte bara nonchalera. Jag mejlade henne på direkten och gav henne flera exempel på riktigt duktiga svenska fantasyförfattare. Fick tyvärr inget svar från henne, kanske det aldrig nådde fram.
Men det där med åldern på huvudkaraktären kunde jag hålla med om. Så jag föresatte mig att skriva en fantasybok med en äldre huvudperson. Annat kom emellan och det är först nu som det har blivit av. Maria och flera andra viktiga karaktärer i denna bok är absolut inga ungdomar längre. Men det finns även en ung huvudkaraktär som spelar en viktig roll i handlingen. Och som i mina andra böcker förekommer det också många djur av olika slag, tama såväl som vilda, unga såväl som gamla. 
Om det sedan blev bra fantasy av det hela är jag inte rätt person att bedöma. Jag kan bara hoppas att du som tänker börja läsa denna bok kommer att gilla den, oavsett om du är tonåring eller pensionär eller mittemellan.
Bilden kan innehålla: text

söndag 9 juni 2019

Folk med ångest av Fredrik Backman

Fick i min brevlåda ett recensionsexemplar av Fredrik Backmans bok Folk med ångest. En av mina favoritförfattare! Jag har tidigare skrivit om hans böcker, senast var det Och varje morgon blir vägen hem längre och längre.

Även denna nya bok har hittat vägen direkt till mitt hjärta. Det finns så många undertoner, klokheter, överraskande metaforer och inte minst empati för trasiga människor i hans böcker. Jag tänker inte lämna någon beskrivning på vad boken handlar om, det är så lätt att hitta på annat håll, den går ju i princip att köpa överallt där man säljer böcker. Till exempel på Adlibris och Bokus.

Men jag börjar med utsidan. Den får inte mer än 2 av 5 i betyg. Titeln är jag också tveksam inför.


Omslaget stämmer så dåligt med de känslor jag får när jag läser boken. Tänker att det kanske säger mer om mig som läsare, än om hur passande omslaget är. Hade det inte stått Fredrik Backman överst hade jag absolut inte sett åt denna bok om jag stött på den i någon bokhandel.
Kanske är det jag som inte har fattat vad författaren och förlaget vill förmedla. Dock - nog är väl titeln i alltför stark kontrast med omslagsbilden? Som att göra ett stort skämt av detta med ångest, att det egentligen är komiskt.

Texten är alldeles egen, så originell och överraskande att jag fylls av förundran, värme och beundran. Trots att det på sitt sätt är en pyttipanna av olika stilar och känslor är det ändå med ett tacksamt leende jag slår igen den efter att ha läst de sista raderna, tacksamhet över att ännu en gång ha fått en läsupplevelse utöver det vanliga. Det är, som Fredriks tidigare böcker, en bok man inte glömmer så fort man lagt den ifrån sig. Man funderar över de olika ingredienserna i den tokroliga historien, över de udda karaktärerna och hur det faktiskt till slut gick att få ihop den gåta man tidigt ställs inför: Vart tog rånaren egentligen vägen?

Men framför allt tänker jag på hur tufft livet behandlar somliga människor, hur totalt orättvist det är, hur mycket smärta och ångest somliga av oss kan tvingas stå ut med. Böcker som denna kan i bästa fall få oss att öppna oss för våra medmänniskor. Att både våga vara ärliga och visa våra innersta tankar och försöka förstå varför andra människor uppträder och handlar som de gör.
Men kanske boken för somliga bara blir något att roas av, ett tillfälle att få garva åt de klantiga karaktärerna, åt "idioterna".

Kanske säger det mer om läsaren än om författaren hur man uppfattar Fredrik Backmans böcker.

Jag har några tankar kvar gällande Fredriks språk. Hans klokheter och bilder är nog det jag mest uppskattar. Som till exempel:
...Att vi egentligen inte vill att våra barn vare sig ska följa sina drömmar eller gå i våra fotspår. Vi vill gå i deras fotspår när de följer våra drömmar.
... när Jim reser sig med en medelålders mans hela symfoni av stånkanden ...
Beskrivningen av ensamhet:
... vara lika rädd för att någon ska se en som för att ingen ska göra det.
En väderbeskrivning av skandinavisk vinter:
... bryr sig liksom inte ens himlen om att försöka imponera på oss, den möter oss med färgen av tidningspapper i en vattenpöl och gryningen lämnar efter sig en dimma som om någon eldat spöken.
Här sätter jag punkt med det korta rådet: Läs boken!

lördag 8 juni 2019

Ljudböcker - är det ett måste numera?

För skoj skull sökte jag i Facebook efter om det fanns någon grupp som heter "Vi som älskar ljudböcker". Minsann så gör det faktiskt det! Jag anmälde mig direkt. Lyssnar mycket själv via Storytel i mobilen. Tillsammans med min make som bor på särskilt boende och inte kan läsa själv, lyssnar jag även på böcker från Legimus på hans s k Daisyspelare. Legimus tillhandahåller ljudböcker för personer som av olika anledningar inte kan läsa vanliga böcker. Dessa ljudböcker är alltså särskilt inspelade för detta ändamål. Bland annat mina egna titlar. Dem har jag lyssnat på allihop med stort nöje tillsammans med maken. Det är något helt annat än att själv läsa högt för honom.

Jag tror att ska jag nå ut längre med mina böcker än jag hittills gjort, måste jag kunna erbjuda ett alternativ där man kan lyssna på dem. Som försök har jag anlitat en god vän som har en bra röst och en proffsmikrofon samt kunskap nog för att redigera ljudfiler. Han ska läsa in min fristående bok Den tunna hinnan. Det ska bli verkligt spännande att se - jag menar höra - slutresultatet! Det är alldeles för dyrt för mig att anlita en proffsinläsare, författandet är bara min hobby, det ger inga inkomster stora nog för att rättfärdiga sådana utgifter.

Mitt senaste bokmanus, nummer fem i ordningen, är också en fristående bok. Till skillnad från min första, Porten, kommer den inte bli tegelstenstjock. Antalet sidor kommer ligga på ca 400. Manuset är just nu ute hos mina testläsare inför den slutliga redigeringen. Lite speciellt med denna bok är att huvudpersonerna är äldre, strax under sextio. Kanske kommer den inte att locka några tonåriga läsare, men jag riktar mig gärna denna gång enbart till en lite äldre läsarkrets. Det finns jättemånga i min egen ålder som med stort nöje läser fantasy.

Denna nya bok hoppas jag kunna ta med mig till Bokmässan i Göteborg i höst. Och på sikt hoppas jag även kunna erbjuda den som ljudbok. Håll gärna utkik efter titeln De svarta tornen!

Vem skulle inte vilja krypa in i en jättevallmo och bara njuta av denna färgprakt...

söndag 3 mars 2019

Lycka är när skrivandet verkligen lockar!

Skrev just ett inlägg på min författarsida på Facebook. Får lite dåligt samvete för att jag vansköter bloggen, det är säkert inte ovanligt att det blir så efter några år. Jag har dessutom en annan blogg att se till, som handlar om min makes långvariga sjukdom. Den lockar betydligt fler läsare!

Det har lossnat på allvar med mitt skrivande nu. Så här ser mina två senaste inlägg på Facebook ut:

Vårkänsla ute nu, härligt att se fram emot allt mildare väder och nya dofter, fåglar som försöker överrösta varandra och solen som bryter igenom diset. Härligt att återigen få gå mina långa skogsrundor med hundarna nu när snön smält bort! 
Jag är så glad att jag kommit igång med skrivandet igen. Det manus jag jobbar med nu har en äldre huvudperson, 50+. Inte så vanligt inom fantasy. Det var en journalist som för flera år sedan beklagade sig över att det saknades äldre huvudpersoner inom svensk fantasy. Nåt sånt. Känns bra i alla fall!


Är sällan inne på Facebook nu, prioriterar annorlunda. Bland annat skriver jag regelbundet på min kommande bok nr 5, en fristående fantasy. Skriver faktiskt varje dag. Och inser hur viktigt det är, detta att inte låta det gå för länge mellan skrivtillfällena. Går det bara några dagar så känns det genast lite motigt. Men nu räcker det med att kasta en blick på laptopen så sugs jag ditåt, vill skriva... 
Är i ett dramatiskt skede nu. Blir mycket tänkande under hundrundorna. Och så glad jag är över att leva i en tid då man kan skriva på en dator. Det är ju så enkelt att ändra i texten! Och att söka i sitt manuskript. Vad hade han på sig förra gången, fortfarande pyjamas? Hur var det nu var la hon ryggsäcken, hade hon ens den med sig? Man kan ju söka på nyckelorden och korrigera om det blivit fel.
Sen har jag skapat ett nytt dokument kallat Detaljer att kolla under slutredigeringen. Där ligger mer diffusa saker som: 
Hur vet dom att dom bor på en ö? 
Tillbaka till författandet!



torsdag 27 september 2018

Bokmässan 2018 och en givande podd

Nu är vi igång med förlagets deltagande på Bokmässan i Göteborg. Det börjar kännas hemtamt nu. Att installera montern med bord, hyllor och utsmyckningar, samt förstås alla böckerna, går rätt snabbt nu. Hoppeligen har vi inte så många böcker kvar att ta hem på söndag kväll när mässan stänger för i år... Kanske ses vi där? Jag skolkar torsdag-fredag men kommer befinna mig på plats hela lördag-söndag.

Vill här passa på att rekommendera en podd som mina förlagskollegor Gabriella P Kjeilen och Caroline Hurtig producerar tillsammans. Riktigt hörbart för både läsare och gröna författare! Den heter Livet som författare, lägger en länk HÄR















.