söndag 9 juni 2019

Folk med ångest av Fredrik Backman

Fick i min brevlåda ett recensionsexemplar av Fredrik Backmans bok Folk med ångest. En av mina favoritförfattare! Jag har tidigare skrivit om hans böcker, senast var det Och varje morgon blir vägen hem längre och längre.

Även denna nya bok har hittat vägen direkt till mitt hjärta. Det finns så många undertoner, klokheter, överraskande metaforer och inte minst empati för trasiga människor i hans böcker. Jag tänker inte lämna någon beskrivning på vad boken handlar om, det är så lätt att hitta på annat håll, den går ju i princip att köpa överallt där man säljer böcker. Till exempel på Adlibris och Bokus.

Men jag börjar med utsidan. Den får inte mer än 2 av 5 i betyg. Titeln är jag också tveksam inför.


Omslaget stämmer så dåligt med de känslor jag får när jag läser boken. Tänker att det kanske säger mer om mig som läsare, än om hur passande omslaget är. Hade det inte stått Fredrik Backman överst hade jag absolut inte sett åt denna bok om jag stött på den i någon bokhandel.
Kanske är det jag som inte har fattat vad författaren och förlaget vill förmedla. Dock - nog är väl titeln i alltför stark kontrast med omslagsbilden? Som att göra ett stort skämt av detta med ångest, att det egentligen är komiskt.

Texten är alldeles egen, så originell och överraskande att jag fylls av förundran, värme och beundran. Trots att det på sitt sätt är en pyttipanna av olika stilar och känslor är det ändå med ett tacksamt leende jag slår igen den efter att ha läst de sista raderna, tacksamhet över att ännu en gång ha fått en läsupplevelse utöver det vanliga. Det är, som Fredriks tidigare böcker, en bok man inte glömmer så fort man lagt den ifrån sig. Man funderar över de olika ingredienserna i den tokroliga historien, över de udda karaktärerna och hur det faktiskt till slut gick att få ihop den gåta man tidigt ställs inför: Vart tog rånaren egentligen vägen?

Men framför allt tänker jag på hur tufft livet behandlar somliga människor, hur totalt orättvist det är, hur mycket smärta och ångest somliga av oss kan tvingas stå ut med. Böcker som denna kan i bästa fall få oss att öppna oss för våra medmänniskor. Att både våga vara ärliga och visa våra innersta tankar och försöka förstå varför andra människor uppträder och handlar som de gör.
Men kanske boken för somliga bara blir något att roas av, ett tillfälle att få garva åt de klantiga karaktärerna, åt "idioterna".

Kanske säger det mer om läsaren än om författaren hur man uppfattar Fredrik Backmans böcker.

Jag har några tankar kvar gällande Fredriks språk. Hans klokheter och bilder är nog det jag mest uppskattar. Som till exempel:
...Att vi egentligen inte vill att våra barn vare sig ska följa sina drömmar eller gå i våra fotspår. Vi vill gå i deras fotspår när de följer våra drömmar.
... när Jim reser sig med en medelålders mans hela symfoni av stånkanden ...
Beskrivningen av ensamhet:
... vara lika rädd för att någon ska se en som för att ingen ska göra det.
En väderbeskrivning av skandinavisk vinter:
... bryr sig liksom inte ens himlen om att försöka imponera på oss, den möter oss med färgen av tidningspapper i en vattenpöl och gryningen lämnar efter sig en dimma som om någon eldat spöken.
Här sätter jag punkt med det korta rådet: Läs boken!

lördag 8 juni 2019

Ljudböcker - är det ett måste numera?

För skoj skull sökte jag i Facebook efter om det fanns någon grupp som heter "Vi som älskar ljudböcker". Minsann så gör det faktiskt det! Jag anmälde mig direkt. Lyssnar mycket själv via Storytel i mobilen. Tillsammans med min make som bor på särskilt boende och inte kan läsa själv, lyssnar jag även på böcker från Legimus på hans s k Daisyspelare. Legimus tillhandahåller ljudböcker för personer som av olika anledningar inte kan läsa vanliga böcker. Dessa ljudböcker är alltså särskilt inspelade för detta ändamål. Bland annat mina egna titlar. Dem har jag lyssnat på allihop med stort nöje tillsammans med maken. Det är något helt annat än att själv läsa högt för honom.

Jag tror att ska jag nå ut längre med mina böcker än jag hittills gjort, måste jag kunna erbjuda ett alternativ där man kan lyssna på dem. Som försök har jag anlitat en god vän som har en bra röst och en proffsmikrofon samt kunskap nog för att redigera ljudfiler. Han ska läsa in min fristående bok Den tunna hinnan. Det ska bli verkligt spännande att se - jag menar höra - slutresultatet! Det är alldeles för dyrt för mig att anlita en proffsinläsare, författandet är bara min hobby, det ger inga inkomster stora nog för att rättfärdiga sådana utgifter.

Mitt senaste bokmanus, nummer fem i ordningen, är också en fristående bok. Till skillnad från min första, Porten, kommer den inte bli tegelstenstjock. Antalet sidor kommer ligga på ca 400. Manuset är just nu ute hos mina testläsare inför den slutliga redigeringen. Lite speciellt med denna bok är att huvudpersonerna är äldre, strax under sextio. Kanske kommer den inte att locka några tonåriga läsare, men jag riktar mig gärna denna gång enbart till en lite äldre läsarkrets. Det finns jättemånga i min egen ålder som med stort nöje läser fantasy.

Denna nya bok hoppas jag kunna ta med mig till Bokmässan i Göteborg i höst. Och på sikt hoppas jag även kunna erbjuda den som ljudbok. Håll gärna utkik efter titeln De svarta tornen!

Vem skulle inte vilja krypa in i en jättevallmo och bara njuta av denna färgprakt...

söndag 3 mars 2019

Lycka är när skrivandet verkligen lockar!

Skrev just ett inlägg på min författarsida på Facebook. Får lite dåligt samvete för att jag vansköter bloggen, det är säkert inte ovanligt att det blir så efter några år. Jag har dessutom en annan blogg att se till, som handlar om min makes långvariga sjukdom. Den lockar betydligt fler läsare!

Det har lossnat på allvar med mitt skrivande nu. Så här ser mina två senaste inlägg på Facebook ut:

Vårkänsla ute nu, härligt att se fram emot allt mildare väder och nya dofter, fåglar som försöker överrösta varandra och solen som bryter igenom diset. Härligt att återigen få gå mina långa skogsrundor med hundarna nu när snön smält bort! 
Jag är så glad att jag kommit igång med skrivandet igen. Det manus jag jobbar med nu har en äldre huvudperson, 50+. Inte så vanligt inom fantasy. Det var en journalist som för flera år sedan beklagade sig över att det saknades äldre huvudpersoner inom svensk fantasy. Nåt sånt. Känns bra i alla fall!


Är sällan inne på Facebook nu, prioriterar annorlunda. Bland annat skriver jag regelbundet på min kommande bok nr 5, en fristående fantasy. Skriver faktiskt varje dag. Och inser hur viktigt det är, detta att inte låta det gå för länge mellan skrivtillfällena. Går det bara några dagar så känns det genast lite motigt. Men nu räcker det med att kasta en blick på laptopen så sugs jag ditåt, vill skriva... 
Är i ett dramatiskt skede nu. Blir mycket tänkande under hundrundorna. Och så glad jag är över att leva i en tid då man kan skriva på en dator. Det är ju så enkelt att ändra i texten! Och att söka i sitt manuskript. Vad hade han på sig förra gången, fortfarande pyjamas? Hur var det nu var la hon ryggsäcken, hade hon ens den med sig? Man kan ju söka på nyckelorden och korrigera om det blivit fel.
Sen har jag skapat ett nytt dokument kallat Detaljer att kolla under slutredigeringen. Där ligger mer diffusa saker som: 
Hur vet dom att dom bor på en ö? 
Tillbaka till författandet!



torsdag 27 september 2018

Bokmässan 2018 och en givande podd

Nu är vi igång med förlagets deltagande på Bokmässan i Göteborg. Det börjar kännas hemtamt nu. Att installera montern med bord, hyllor och utsmyckningar, samt förstås alla böckerna, går rätt snabbt nu. Hoppeligen har vi inte så många böcker kvar att ta hem på söndag kväll när mässan stänger för i år... Kanske ses vi där? Jag skolkar torsdag-fredag men kommer befinna mig på plats hela lördag-söndag.

Vill här passa på att rekommendera en podd som mina förlagskollegor Gabriella P Kjeilen och Caroline Hurtig producerar tillsammans. Riktigt hörbart för både läsare och gröna författare! Den heter Livet som författare, lägger en länk HÄR















.

onsdag 22 augusti 2018

En nygammal kärlek

Det finns en fantasyförfattare som heter Stephen Donaldson. Jag läste hans 2 serier Krönikorna om Thomas Covenant och Kampen om Mordant på 90-talet. Tillräckligt länge sedan för att jag nu kan läsa dem igen. Svårt att slita mig! Inte minst för hans fina karaktärsteckningar. Huvudpersonen i den förstnämnda serien har spetälska! Just därför blir han den person som kan rädda världen han förflyttas till. I Kampen om Mordant är det en ung kvinna som inte heller är den typiska hjälten/hjältinnan. Kan varmt rekommendera dessa böcker som inte alls känns förlegade.

Tänker att jag skulle önska att jag kunde skriva - inte likadant, men lika fängslande! Självförtroendet sjunker när jag sätter mig vid mitt eget manus. Jag får påminna mig de fina recensioner jag fått på mina tidigare böcker och tänka att det behövs alla sorters böcker. Inte bara de alldeles oerhört spännande och fantasifulla utan också de lite lugnare, de lite närmare vardagen.

För vi är så olika vi som läser. Och vi förmår älska så olika genrer och författare. Mellan nagelbitarna behövs kanske lite stillsamt nagelfilande. Manuset jag skriver på nu är fortfarande så ömtåligt och ofärdigt. Jag har gott om tid att skriva klart och sedan skriva om och lägga till, radera och putsa. Tills det blir något jag kan lämna till tryckeriet med hoppfullt hjärta. Nästa höst om planerna håller...



onsdag 14 mars 2018

Fina recensioner får man aldrig för många av...

Den tunna hinnan - som är min senast utgivna bok - har fått ett par fina recensioner jag gärna vill dela med mig av.


Midnattsord skriver bla detta:
Den tunna hinnan visade sig vara en bok verkligen passade mig, trots det lilla motståndet mot just parallella världar. Detta för att Astrid Ahlgren väver samman den realistiska vardagliga världen som finns här och nu med sin fantasyvärld på ett väldigt snyggt sätt som känns trovärdigt. Dessutom har vi tre starka och fascinerande karaktärer som bjuder på ett hisnande äventyr.
Bloggen ger Den tunna hinnan betyg 4+ av 5 och sätter en stjärna i kanten för det "otroligt snygga omslaget"!
***

Det andra omdömet finns på Instagram, ett media jag inte är van vid att använda. Men här finns en länk.
Så här skriver denna läsare:
Tack till @seraf_forlag för denna bok!

Till att börja med, omslaget är så otroligt snyggt! Om du är en person som gillar både bra story med ett snyggt omslag så är detta en bok för dig 😉. -

Boken följer 3 karaktärer med alla ganska olika liv, men deras liv och öden flätas samman tvärs igenom den tunna hinnan mellan de olika världarna.
Karaktärerna växer i mina ögon genom hela boken. Även om de tre huvudkaraktärerna är unga så känns de alla så mogna och kloka. Älskar karaktärer som kan ta smarta beslut och stå upp för sig själva!

Mycket intressanta karaktärer och intressant plot.
Det enda negativa jag kan komma på att säga är att det var lite mycket adjektiv och detaljer, men det är smaksak. Jag vet att en del tycker detaljer är jätte viktiga och att det verkligen hjälper att måla upp berättelsen, medan jag själv tycker detaljer är okej men inte i allt för stora mängder😂. Jag vill bara läsa mer om denna fantastiska värld och dess otroligt välskrivna karaktärer! -


måndag 20 november 2017

Värdet av egna erfarenheter...

Någon har sagt att när en författare skriver är det en tredjedel påhitt, en tredjedel intryck från andras författande (lån) och en tredjedel egen erfarenhet. Fördelningen varierar säkert betydligt men det är nog ändå en pricksäker beskrivning.

Vad gäller egen erfarenhet, egna upplevelser så har jag nu en alldeles ny sådan. Jag vet nu hur det känns att bryta en arm! Det är förstås inte så att jag tycker det är värt det, men tänker ändå att jag ska dra vad nytta jag kan av det.

Det gick till så enkelt som att jag halkade på en isfläck, benen for åt sidan och jag fångade upp hela kroppstyngden med vänster hand. Följden blev en kompressionsfraktur där nedersta delen av radiusbenet (det grövre av de två underarmsbenen) bröts av och sköts upp ovanför handleden.

Detta vet jag nu:

Det gör gräsligt ont! Man vill inte röra sig, inte bli vidrörd, vill bara vara så still man kan för att det inte ska göra mer ont. Med andra handen försöker man stötta den skadade just för att undvika rörelse. Det blir en allmänpåverkan också. Jag är nog extra känslig men det är säkert inte ovanligt med svimningskänslor som följd av kraftig smärta. Omgivningsljuden dämpas som om det slår lock för öronen, benen känns svaga, man mår fysiskt illa, vill sätta sig av rädsla för att annars falla om det blir sämre. Synfältet minskar, ja man blir mer eller mindre avkopplad från omgivningen.

När jag väl  befann mig på akuten och fick av mig jackan blev det en obehaglig upplevelse att se den S-formade handleden. Samtidigt en konstig lättnad över att man inte varit pjoskig, att allt ståhej varit motiverat. Behandlingen efter röntgen blev lokalbedövning av frakturlinjen. Detta gör också gruvligt ont, som om man försöker knipsa av handleden med en jättetång, men det är ändå en kontrollerad smärta och därför lättare att uthärda. När armen sedan var bedövad tog det 10 minuters dragande och knyckande för att få rätt läge. Armen gipsades sedan i utdraget läge och efter det hände inget mer särskilt minnesvärt. Värken har avtagit för varje dag. Dock en egen upplevelse detta att vara näst intill enarmad!

Denna lilla plantering har jag fixat med en hand!